Tecknena är klarare nu men..
som vanligt stämmer det inte med tidigare år. Kaske också för att han bytt medicinering. Hans minne har försämrats och insiativförmågan en aning. Klara sömnrubbningar. Jättesvårt att somna och kan sedan sova hela dagen. Det ger till följd att han har svårt att komma i väg till jobbet. Jag funderar på att kontakta hans chef och prata med honom. Så att han vet om att det är något på gång. Ska prata med Maken om det.
En sak som vi båda har iaktagit de senaste deprisiva perioderna är att när det börjar dala så får han som röda fläckar i ansiktet, massor med mjäll eller eksemaktigt i hårbotten och magen blir sämre. Förstoppning varvat med diarée. Om det är någon annan med bipolär eller deperition som upplevt samma sak får ni gjärna kontakta mig. Det skulle vara lite intressant om det är vanligt eller att det bara han eller att det sammanfaller av en tillfällighet.
Snart kommer väl tjatet från mina föräldrar igen. De brukar alltid framlägga att det vore bättre för mig och barnen om jag lämnade honom. Fattar de inte att de bara gör det jobbigare för mig i en redan jobbig situation. Det är inte lätt att vara anhörig och få livet att gå ihop. Visst det kanske skulle kunna vara lättare för mig att leva själv och få ett "normalt" liv. Men han är ju alltid mina barns far. Och hur skulle han kunna träffa dem när han är så labil i sin sjukdom. Det skulle aldrig fungera. Hur skulle jag kunna veta att allt fungerar.
Dessutom älskar jag ju honom. Den friska personen djupt där inne. Jag inser ju att den mannen jag en gång träffade nog aldrig kommer fram igen i och med sjukdom, mediciner och händelser genom åren som ändrat oss båda. Och man slänger ju inte bara bort 12 år bara så där.
Jag tycker de kan stötta mig i stället.
Just nu har jag givit upp tanken på att ha sex. Om en månad är det 6 månader sedan sist. Jag minns inte äns hur det var. Det känns i bland mer som ett kompisskap. I bland vet jag inte äns om jag får krama honom eller smeka honom över håret eftersom han har så svårt med kropps kontakt. Jag vill ju inte öka hans problem.
På måndag eller tisdag ska jag ringa Öppen psykiatrin igen. Det är dags för hjälp. Dessutom tror jag det borde vara dags för Litium-prov. Det var länge sedan sist.
Nej nu ska jag göra lite nytta.
kram
En sak som vi båda har iaktagit de senaste deprisiva perioderna är att när det börjar dala så får han som röda fläckar i ansiktet, massor med mjäll eller eksemaktigt i hårbotten och magen blir sämre. Förstoppning varvat med diarée. Om det är någon annan med bipolär eller deperition som upplevt samma sak får ni gjärna kontakta mig. Det skulle vara lite intressant om det är vanligt eller att det bara han eller att det sammanfaller av en tillfällighet.
Snart kommer väl tjatet från mina föräldrar igen. De brukar alltid framlägga att det vore bättre för mig och barnen om jag lämnade honom. Fattar de inte att de bara gör det jobbigare för mig i en redan jobbig situation. Det är inte lätt att vara anhörig och få livet att gå ihop. Visst det kanske skulle kunna vara lättare för mig att leva själv och få ett "normalt" liv. Men han är ju alltid mina barns far. Och hur skulle han kunna träffa dem när han är så labil i sin sjukdom. Det skulle aldrig fungera. Hur skulle jag kunna veta att allt fungerar.
Dessutom älskar jag ju honom. Den friska personen djupt där inne. Jag inser ju att den mannen jag en gång träffade nog aldrig kommer fram igen i och med sjukdom, mediciner och händelser genom åren som ändrat oss båda. Och man slänger ju inte bara bort 12 år bara så där.
Jag tycker de kan stötta mig i stället.
Just nu har jag givit upp tanken på att ha sex. Om en månad är det 6 månader sedan sist. Jag minns inte äns hur det var. Det känns i bland mer som ett kompisskap. I bland vet jag inte äns om jag får krama honom eller smeka honom över håret eftersom han har så svårt med kropps kontakt. Jag vill ju inte öka hans problem.
På måndag eller tisdag ska jag ringa Öppen psykiatrin igen. Det är dags för hjälp. Dessutom tror jag det borde vara dags för Litium-prov. Det var länge sedan sist.
Nej nu ska jag göra lite nytta.
kram
posted by Blue time at 09:08
4 comments
