Länge sedan sist

Läget är lungt. Allt fungerar bra. Han äter sina Litium- och Cipralex-tabletter och fungerar som normalt. Det ända som fortfarande inte är tillbaka till vad man kan säga normalt är vårt samliv. Sedan han skrevs ut från sjukhuset har vi haft sex en gång. Och även om det har blivit lite ökning på kramar och sånt så är det inte speciellt tillfredställande för någon som är frisk och längtar efter mer.

Men det kanske kommer. Läkaren ordinerade en kärlekssemester. Han trodde att det skulle ge resultat. Det finns inga medicinska hinder längre.

Fast jag börjar oroa mig för våren. Det är bara en månad kvar tills tecknen brukar börja bli tydliga på en deprision om cykeln fortsätter. Jag hoppas att de nya medicinerna kommer göra så att han inte hamnar där i vår.

Den som lever får se.

kram