Piggare för var dag

I morse ringde Maken straxt efter nio och sa att han gick ut på en promenad. Han var ute i 1-1,5 h. Medan han gick så spånade han på husprodjekt. Det var länge sedan han hade tid och ork att hålla på med sånt.

På eftermiddagen sov han två timmar middag. Det visar ju lite på hur långt det är kvar. Men jag är glad så länge det går åt rätt håll och det känns lite som om det är bra om det skyndas långsamt så att vi alla hinner med i svängarna. Tänk om vi kunde få tillbaka det vi hade en gång för så länge sedan. Innan han började bli så trött av deprissioner eller trissad av hypomani.

Jag börjar äntligen landa när det gäller att ha honom borta så kommer han snart hem. Jag längtar så.

Kram