Idag känns det lite lättare.

Jag "pratade" med en tjej i går på snack som berättade hur det varit för henne. Hon mådde bra nu. Det var så skönt att höra. Att någonstans där framme finns ett ljus i tunneln. En väg ut. Till en dräglig tillvaro.

Jag ska köpa dosett till Maken i veckan så att vi kan hålla reda på så att han tagit medicinerna.

Det ska bli så skönt när han kommer hem igen. Även om han inte alltid gör så mycket här hemma så betyder hans närvaro så mycket.


kram