Så trött

Jag grubblade i går kväll. Det är jag bra på tidvis.

Jag funderar på hur Maken har det, om det var rättbeslut och han kommer att bli bra.

Slutliga beslutet att läggas in var ju hans, men det är ju inte så att jag inte pratat och bearbetat honom. Tänk om han blir ännu sämre.

Om är en förskräklig sak.

Jag trodde jag skulle känna mig glad och lättade när jag fått in honom så han får hjälp. Det ända jag känner mig är förvirrad och rastlös. Ska det vara så? Är det normalt? Vad är normalt?

Vi kanske åker ner och hälsar på honom på eftermiddagen. Vi får se hur han mår.

kram